Fifi skrev om små pojkar och prinsessor, det vill säga hur könsuppdelat alla grejer till barn är redan när de är små. Och jag håller med henne, läs där!
Vi försöker klä Sonja i det vi själva tycker om, oavsett om det är från pojk- eller flickavdelningen i affärerna. Det är inte svårt egentligen, men det finns två grejer som jag stör mig på hos mig själv.
Det ena är när hon har typiska pojkkläder och folk tror att hon är en pojke. Jag stör mig på att jag irriterar mig på att folk alltid drar slutsatsen att hon är en kille då. Varför gör jag det?
Det andra är att jag får jobba med mig själv för att klä henne i allt jag gillar. Till exempel kan jag ibland vilja klä henne i det som anses väldigt flickigt, men hindras av att jag inte vill att folk ska tro att jag klär henne flickigt för att hon är flicka. Varför gör jag det?
Slutsats: jag måste sluta tänka så mycket.
Jag blev lika upprörd idag när jag var på stan och skulle köpa babykläder! Jag var ute efter billiga och praktiska kläder och hittade en rosa sparkdräkt med Hello Kitty. Själva dräkten var perfekt; den hade fötter som satt fast och den kunde öppnas på flera sätt. Sedan träffade jag en kompis, visade dräkten och hon utgick från att vi hade kollat könet! Om jag får en pojke tror jag inte han har något emot rosa, får jag en flicka blir väl folk nöjda över att hon har rosa…